hennes värme

omsluter

kylan

vilken angrep hjärtdalen

dalen däri blommorna alltid blommar

hon rullade

sig samman

en stenbladsros

dimman sköljde upp ur spår glömda

ur berget

trängde

tvenne

tårar

sipprade nedför bergets kinder

trängde djupt in

havet skred i cirkel

solhjul med silverne ekrar

gongong

kopparglödandes

djupa klang

vibrerar

hav blåser i snäckan

varvid

berget öppnar munnen

flodens eviglängtan

forsar

virvlande

stenros

sköljes upp

hans hand är mottagande

så föres

tvenne

tårar

samman