(fristående fortsättning på nitton år)

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

(fristående fortsättning på nitton år)




fåglars vingar (måste vara hela annars dör dom)




du ser på mig som om jag vore död
   (kanskeärjagdetockså –)







I.
   en iskall spindeldrottning
fångad i ett nät hon spunnit själv –  

     jag är en sådan alla avskyr och
                  ( e n      S å d a n )
   en sådan alla skulle vilja vara
           
(egentligen / om dom tordes)
   men ni saknar alla styrkan –
        
(precis som jag / saknar ni kraften)
   saknar ni kraften ?
                att överleva
      
m i n      m o t v i l j a :
   (jag bor lever dör och dupliceras)
går i tusen bitar och återföds allt mindre
         
allt fler gånger
              på allt fler plaster –

   men du ser på mig som om jag vore död
        (såkanskeärjagdetockså –)

darrande fobihänder, en längtan efter mindre
                en längtan efter mer
      (inga siffror nu snälla)
         inga siffror – jag vet
     
jag vet alltförväl att jag
inte är mer / inte är mer än en obetydlig faktor
         en försumbar kurva i självmordsstatistiken
ännu en själ / som drunknat i paniken
             (och aldrig, aldrig någonsin)
    aldrig någonsin kommer hon kunna
       (kunna bli något annat kunna bli något mer)
   någon mer än en olöslig härva
                av söndertrasade nerver –

     stanken av sorg i svettdränkta sjukhuslakan
på ett bårhus, ett självförstörande självförökande
        v i r u s      i      b ä l t e s s ä n g
 




II.                  
längst ner i en grop
    (längst upp längst ner och jag orkar inte mer)
har dom begravt mina tårar ?
        och skyfflat över / sina korsfästa
    lögner de läst
  ur en saga dom kallar helig
med orden med ordet med ordens
          a l l e r g i s k a     s h o c k r y t m e r
    kliar jag sönder mitt ansikte
         kliar hon sönder mitt ansikte
       kliar jag sönder hennes ansikte
                       kliar dom sönder mitt –
gräver djupare ner i lögnerna – bekräftar dagligen
             mitt eget jag
        med min egen begravning
och jag ser på dig som om jag vore död
   (kanskeärjagdetockså –)

           du och så jag och så ni och så vi

   lögnare allihopa! – åt molnens flykt
             anförtror jag mitt öde
   åt de ruttnade blommorna
         (vindarnas kondoleanser)
   överlåter jag lugnt mitt hjärta –
          (till synes blind och)
      o m e d v e t e n
          
omedveten om vad jag vet
     (glider jag ur fokus)

men vad jag vet och vad jag inte vet har alltid
       spelat mindre roll än skillnaden

              (mellan begreppen)
          hon sov sig igenom
(ett helt sommarmörker / med armarna)
             krampaktigt oexisterande
      b o r t d o m n a d e
  utan kontext – drömmar i ett vakuum
           (som om jag vore död)





III.
  
gamla anorexifjärilar i magen
(en stark kvinna med stark ångest)
       dagligen ofredad av sina egna
oövervinnerliga jävla / inbördeskrig
   du ser på mig som om jag vore död
        (såkanskeärjagdetockså –)
    som en bild för alla världens ansikten
 i alla världens tidningar
 utan tryckfrihet, försedd med munkavle
vatten och bröd och ett löfte om avrättning
            alldeles för kall för att frysa
     alldeles för död för att bry sig


     alla ögon i väggarna som vakar över henne
 alla namn på människor som trampar på henne
    alla röster hon skrikit åt att hålla käften

alla tankar, alla underbara tankar
     (alla hemska, underbara tankar)
  det går över med tiden – livet
men min bror, sedan vi kläcktes
     har vi funnit dom alla:
             kombinationer abstraktioner
      depressioner dimensioner

                 (tusen olika – tusen lika)
             s ä t t       a t t      d ö
       för en fenix utan vingar –
     och tanken, den oavslutade tanken
   tanken som aldrig påbörjats:
                
förståelse är aldrig
         (aldrig annat än summan)
 summan av alla jävla missförstånd –






IV.
  känn skuggan märk skuggan
sälj skuggan välj skuggan svälj skuggan
      (låt den svälja dig / låt den kvälja dig)
   andetag i nacken, fuktiga drypande stånkande
 likt ångesten – en kletig tung gloria:
         snälla du (dumma du);
    skillnaden – du vet ingen vet
              s   k   i   l   l   n   a   d   e   n
  
på siamesiska tvillingar mig och sorgen
 havet och spegelbilden fallande regn och

                (vemodig ensamhet)
    försumbar som relationen / vi hade:
inget mer än hundratusen förlängda / återvändsgränder –
   (den frenetiska skrikande hysterin)
statisk elektricitet / när allt som någonsin varit
         krematorium lögner lidande – hon (?)
     
söndertrasad rekonstruerad:
  indoktrinerad lobotomerad dissekerad
         av själens gissel, du som hatat spottat talat
    utan ord och preskriberat
               m i n a      a n d e t a g –

  
hans namn bortglömt men ständigt närvarande
      likt händelseförloppens grymma rakknivar
                   nergrävda i mitt minne
:

    av hånskrattande / munnar i armarna
själsliga skavsår som slipat
      (huden – tunn tunnare tunnast)






V.
fastspänd under mixerstaven
    skalpellen – nattens blödande
 s p ö k d r ö m m a r    /    s k i n g r a s
ömsar skinn och bortförklaringar
     illusioner och paradigmer:
          snö-
     vita
        be-
  grav-
   nings-
         ro-
       sor

   singlar neråt, som vrålande hagel
utan hem och utan hämningar – vingbroder
dom tror mig inte dom tror
       mig inte dom tror mig inte
bara för att jag vet /  bara för att jag vet saker
 
(saker som dom aldrig skulle vågat tro på)






VI.
    (och för varje gång)
varje gång hon andas
blir jag återigen / tusen versioner
      av ett ihåligt eko
du ser på mig som om jag vore död
        (kanskeärjagdetockså –)
  ett rum som alla lämnat – överfullt
inte av existens utan frånvaro –


ett okontrollerbart rabiessmittat tonårsfenomen
   ett fartblint begrepp utanför definitionen;
en ostämd gitarr, en på miljonen
    googleänglar / googla änglar – sönderdistad
        men du, du vet ju
du vet ju att dom älskar dig
  alla älskar dig och jag
    
jag har äntligen funnit
 min enkelbiljett till fjärran land:

glänsande rostfritt stål i en tvärsäker kupad
     t o n å r s n ä v e –







VII.
    visst kom hon visst såg hon visst
          segnade hon
  långsamt neråt / mot badrumsgolvet
skrikande händer mot rutten våtrumstapet:
hon har alltid sett på mig som om jag vore död
        (såkanskeärjagdetockså –)
     utan något att luta mig mot är jag bara
en obeväpnad oskuld – obegränsat nära
         obegränsat nära ett ingenting

ett iskallt golv av högt gräs; hon ligger stilla
     (som nittonåring som döden –)
  en liten ynklig varelse som bara förts vidare
           från en intighet till en annan

     och varje gång undrat:
   är det verkligen nödvändigt att bli så ensam
är det verkligen nödvändigt att bli såjävlaensam
 
i en värld så skrämmande
             (full av människor?)




du ser på mig som om jag vore död
   (kanske önskar både du och jag det –)





Fri vers (Modernistisk dikt) av Psykhe128
Läst 232 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2011-09-04 00:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Psykhe128
Psykhe128