du ser på mig som om jag vore död
(kanskeärjagdetockså –)
I.
en iskall spindeldrottning
fångad i ett nät hon spunnit själv –
jag är en sådan alla avskyr och
( e n S å d a n )
en sådan alla skulle vilja vara
(egentligen / om dom tordes)
men ni saknar alla styrkan –
(precis som jag / saknar ni kraften)
saknar ni kraften ?
att överleva
m i n m o t v i l j a :
(jag bor lever dör och dupliceras)
går i tusen bitar och återföds allt mindre
allt fler gånger
på allt fler plaster –
men du ser på mig som om jag vore död
(såkanskeärjagdetockså –)
darrande fobihänder, en längtan efter mindre
en längtan efter mer
(inga siffror nu snälla)
inga siffror – jag vet
jag vet alltförväl att jag
inte är mer / inte är mer än en obetydlig faktor
en försumbar kurva i självmordsstatistiken
ännu en själ / som drunknat i paniken
(och aldrig, aldrig någonsin)
aldrig någonsin kommer hon kunna
(kunna bli något annat kunna bli något mer)
någon mer än en olöslig härva
av söndertrasade nerver –
stanken av sorg i svettdränkta sjukhuslakan
på ett bårhus, ett självförstörande självförökande
v i r u s i b ä l t e s s ä n g
II.
längst ner i en grop
(längst upp längst ner och jag orkar inte mer)
har dom begravt mina tårar ?
och skyfflat över / sina korsfästa
lögner de läst
ur en saga dom kallar helig
med orden med ordet med ordens
a l l e r g i s k a s h o c k r y t m e r
kliar jag sönder mitt ansikte
kliar hon sönder mitt ansikte
kliar jag sönder hennes ansikte
kliar dom sönder mitt –
gräver djupare ner i lögnerna – bekräftar dagligen
mitt eget jag
med min egen begravning
och jag ser på dig som om jag vore död
(kanskeärjagdetockså –)
du och så jag och så ni och så vi
lögnare allihopa! – åt molnens flykt
anförtror jag mitt öde
åt de ruttnade blommorna
(vindarnas kondoleanser)
överlåter jag lugnt mitt hjärta –
(till synes blind och)
o m e d v e t e n
omedveten om vad jag vet
(glider jag ur fokus)
men vad jag vet och vad jag inte vet har alltid
spelat mindre roll än skillnaden
(mellan begreppen)
hon sov sig igenom
(ett helt sommarmörker / med armarna)
krampaktigt oexisterande
b o r t d o m n a d e
utan kontext – drömmar i ett vakuum
(som om jag vore död)
III.
gamla anorexifjärilar i magen
(en stark kvinna med stark ångest)
dagligen ofredad av sina egna
oövervinnerliga jävla / inbördeskrig
du ser på mig som om jag vore död
(såkanskeärjagdetockså –)
som en bild för alla världens ansikten
i alla världens tidningar
utan tryckfrihet, försedd med munkavle
vatten och bröd och ett löfte om avrättning
alldeles för kall för att frysa
alldeles för död för att bry sig –
alla ögon i väggarna som vakar över henne
alla namn på människor som trampar på henne
alla röster hon skrikit åt att hålla käften
alla tankar, alla underbara tankar
(alla hemska, underbara tankar)
det går över med tiden – livet
men min bror, sedan vi kläcktes
har vi funnit dom alla:
kombinationer abstraktioner
depressioner dimensioner
(tusen olika – tusen lika)
s ä t t a t t d ö
för en fenix utan vingar –
och tanken, den oavslutade tanken
tanken som aldrig påbörjats:
förståelse är aldrig
(aldrig annat än summan)
summan av alla jävla missförstånd –
IV.
känn skuggan märk skuggan
sälj skuggan välj skuggan svälj skuggan
(låt den svälja dig / låt den kvälja dig)
andetag i nacken, fuktiga drypande stånkande
likt ångesten – en kletig tung gloria:
snälla du (dumma du);
skillnaden – du vet ingen vet
s k i l l n a d e n
på siamesiska tvillingar mig och sorgen
havet och spegelbilden fallande regn och
(vemodig ensamhet)
försumbar som relationen / vi hade:
inget mer än hundratusen förlängda / återvändsgränder –
(den frenetiska skrikande hysterin)
statisk elektricitet / när allt som någonsin varit
krematorium lögner lidande – hon (?)
söndertrasad rekonstruerad:
indoktrinerad lobotomerad dissekerad
av själens gissel, du som hatat spottat talat
utan ord och preskriberat
m i n a a n d e t a g –
hans namn bortglömt men ständigt närvarande
likt händelseförloppens grymma rakknivar
nergrävda i mitt minne :
av hånskrattande / munnar i armarna
själsliga skavsår som slipat
(huden – tunn tunnare tunnast)
V.
fastspänd under mixerstaven
skalpellen – nattens blödande
s p ö k d r ö m m a r / s k i n g r a s
ömsar skinn och bortförklaringar
illusioner och paradigmer:
snö-
vita
be-
grav-
nings-
ro-
sor
singlar neråt, som vrålande hagel
utan hem och utan hämningar – vingbroder
dom tror mig inte dom tror
mig inte dom tror mig inte
bara för att jag vet / bara för att jag vet saker
(saker som dom aldrig skulle vågat tro på)
VI.
(och för varje gång)
varje gång hon andas
blir jag återigen / tusen versioner
av ett ihåligt eko
du ser på mig som om jag vore död
(kanskeärjagdetockså –)
ett rum som alla lämnat – överfullt
inte av existens utan frånvaro –
ett okontrollerbart rabiessmittat tonårsfenomen
ett fartblint begrepp utanför definitionen;
en ostämd gitarr, en på miljonen
googleänglar / googla änglar – sönderdistad
men du, du vet ju
du vet ju att dom älskar dig
alla älskar dig och jag
jag har äntligen funnit
min enkelbiljett till fjärran land:
glänsande rostfritt stål i en tvärsäker kupad
t o n å r s n ä v e –
VII.
visst kom hon visst såg hon visst
segnade hon
långsamt neråt / mot badrumsgolvet
skrikande händer mot rutten våtrumstapet:
hon har alltid sett på mig som om jag vore död
(såkanskeärjagdetockså –)
utan något att luta mig mot är jag bara
en obeväpnad oskuld – obegränsat nära
obegränsat nära ett ingenting
ett iskallt golv av högt gräs; hon ligger stilla
(som nittonåring som döden –)
en liten ynklig varelse som bara förts vidare
från en intighet till en annan
och varje gång undrat:
är det verkligen nödvändigt att bli så ensam
är det verkligen nödvändigt att bli såjävlaensam
i en värld så skrämmande
(full av människor?)
du ser på mig som om jag vore död
(kanske önskar både du och jag det –)