I otakt går våra liv!
Aldrig tycks vi hamna
på samma ton samtidigt
för att kunna
höra en smekande melodi
skimra bara för oss!
Det är alltid ensamma
stråkar
och ett stilla
känslosamt saxofonsolo.
För alltid står någon av oss
kvar
när den andre går
. . . . . . . . . . . . .
men aldrig samtidigt.