Tänker inte komplicera mig igen.

Knutarnas, korsordens och labyrinternas dagar
måste vara räknade.

Jag är en vuxen kvinna nu.
En förnuftig sådan
med ett växande lager skinn på näsan.

Och jag tänker inte komplicera mig.

Men det är som ett avryckt plåster mot mig själv,
att jag inte får bort det där kletigt, klistrande.

Det där som finns kvar, som jag inte blir av med.

Om att kämpa emot.
Hur det knarrar
och protesterar

när allt blir lite för enkelt.

Och lusten tar över.
Lusten att komplicera mig
igen.