Här, på den mjuka mossan
under trädens kungakronor
jagar jägarna varandra blodiga
tjurar som stångas om reviren

här vid källan där djurens fred borde råda

här förlorar minsta rörelse från mina händer
sin mening redan innan de förflyttat sig
och trängt undan den stillastående luften

- Se ändå hur jag vinkar, för varje vink
flyttas luften runt jorden en smula

(om jag bara kunde nå ända fram, så tänker jag)

men bland träden, bland de fallande höstlöven
väntar nu bittra strider mellan de motsatta

Fraktionerna

jag hör inte till någon av dem, en betraktare
utanför befinner jag mig, i den livlösa luften
till allmän åsyn mellan rivalerna, männen

männen som har strider att utkämpa
nu innan den sista timmen är slagen

Så tror dom som deltar

men jag har redan varit uppe på berget
och sett solen gå ner, och upp igen och

därefter upp och ner igen och igen

ändå är dom nya dagarna märkvärdigt
lika dom gamla här uppifrån, med utsikt

Ur trädkronors synvinkel

ser jag jägarna, hör dem ropa där under

-Allvar nu! Var och en, tag ansvar!

så ropar dom, utan att tänka
ett enda steg längre än så

Jag säger dem att tiden är ute
att de måste förstå detta

Så tar jag då slutligen min hand från
detta virrvarr av krigande arméer


Min hand, som stannar varje fågel

stannar kvar här bland trädkronorna
där ro ro ro sakta vyssar och vaggar

Där axlarna vilar från skuld

och fjärilarna