Hon är lycklig i ensamheten. Med näsan djupt begraven i en bok med många ord. Foten vippande lite vårdslöst. I takt till jazzens smygande. Frånvarande stryker hon över pälsen på en förbipasserande get. Sippar den kalla limoncellon och nynnar. Hon har funnit sin källa. Och dricker nåd.

I skymningen.