Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pojken Utan Andetag




En pojke så ensam utan andetag

Där ångsten inte vill andas
de liv som finns

Med en önskan att bara få vara lycklig
men viljan lever men utan hopp.

Ansiktet så härjat
där tårdränkta kinder
allt mindre förblir

Han vet hur ord sårar vid fel ordval

När hans barns benen sprang av lycka
för att få upptäcka världen runt hörnet
med nyfiken på läpparna

Log han hans leende av trygghet

Dessa dagar var länge sen
för döden hade smekt själen
alldels kall av förakt av hat

Döden som andas av det syre
som plågorna ej kan finna
sinnesro över i stundens alvar

Där det egna livet vill somna
för att finna frid för en stund

Av ångesten som föraktet så hatar
är det sorgligaste att pojken står kvar
än idag som bär mitt namn




Fri vers av JLindh
Läst 341 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-09-16 20:45



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

JLindh
JLindh