Drottning med kropp av sjögräs och sand
Minne för evigt i sjömännens land
Historiens skräck, sagans hjältinna
Mäktigare än dig finns ingen att finna

Du skälmska flicka som mänskan lurar
Som river och trasar nät och burar
En bländande skönhet, en sällsynt vara
Men ändå, en nymf med dödlig snara

Älskade havskvinna, du skapade liv
Lät människan växa med stora kliv
Nu faller domen, är ångern stor?
Är du fortfarande fylld av moderns Amour?

Kvinna av snäckor, du dör sakta ut
För människan hugger med giftiga spjut
Tack och adjö, du strändernas moder
Men låt hoppet flöda i dina sista floder

Kanske vaknar ett havsbarn upp
Och bildar ett havens vandrande trupp
Men tills dess får du lida av helvetets kniv
Se dina barn, de tar snart ditt liv

Kvinna av fiskfjäll som sover i sand
Som härskar ensam i bubblornas land
Du sjunger till avsked för revens fiskar
Och dansar vid ytan när vågorna piskar