När ingen hör mig gråter jag
högt som ett barn
smeker damm ur luggen
när du tror att ingen hör dig
lyssnar jag stumt vid ditt hjärta
i yttersta, lenaste sömn
jag är ett rovdjur, ett byte
en älskad och en halvt bortglömd sorg
när ingen ser mig ler jag
andas ytterligt tyst
mot din såriga hals
orolig att väcka