Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

andas in vinden i

 

 

vindar viner starka
ljudmässigt

regnen stiger in
synliggör vindarna

moln, växter avslöjar – slöjar av vinden
vindarnas osynligmantel

visar rörelsen

så stiger havet upp inför mig
och havet är vackert


sträcker in mina händer i hav

djupt ned
djupt in

nuddar vid
snäcka stiger in i mina händer

lyft mig
lyfter snäckan

sitter på klippan
på stranden samt följer formen
formspråket
linjerna
färgerna

är du havet

inför mina ögon rullar havet sig samman

havet är snäckan i min hand
i min hand håller jag havet

ja, jag är havet viskar snäckan
och havet är i mig
och vi i allt
och allt i oss

*
*
*

en silverne klocka ljuder i själsnatten
väcker drömskogens skönhet
drömfloden
är silvervit

dimman är smekande slöjor
skimrande ljusblå blad skimrande purpurrosor
skira sirliga fragila rörelser
rör vid ansiktes slutna

huden rinner av är ett med liven

natten stiger in i dagen
dagen stiger in i natten

staden viker upp sina svarta tårar


glöd flimrar
stiger

gnistor dansar i vinden
drömvinden rör vid mitt hjärta


drömstädet ljuder
mjuka klangregn


ställer mig i vinden
natten andas vild
lågorna runt mig fladdrar med vindarna
vindarna vilka lätt finner vägar in
molnen seglar i takens lyftade bjälkar
prismaljusen dansar
fägrande


ofta vandrar jag denna stig
ofta vilket är alltid

släpper mina händer
är fåglar vilka andas i luften

nedför mina armar rinner stjärnflodens strömmar


bladen regnar in i mitt inre
däri skimrar min hud i natten med stjärnorna


i livsstunden förmådde benen
ej bära mig dit
lade mig i
bädden


eldar har jag sett brinna i natten
trodde det var eldar tända på bergets sluttningar


andas in vinden i ditt ansikte

ställer mig i vinden
med penslar i min hand

med färger i skogen

i skogen satta kristallkrus

låt mig förtälja dig först om dessa krus
dessa krus väg

regnen lägger sig helt stilla inom berget

bergsfolken lyfter droppar
en efter en
till

rör vid droppars fråga till svar

vidrör renar
slipar
kristallers linjer strålar i bergets grotta
diamantljus uppfyller


så håller bergsfolken varje droppe över lågan
exakt där utan att brännas

stjärnor målar bergets väggar

i mitten
vid bergets rötter sitta en urålders kvinna
med sländan snurrandes i vänster hand
andas
dunlätta
vingar

bergsfolken tar emot
sätter varsamt kork av glas ned i varje krus

skogsfolken lägger krusen i skogens hjärtring

ställer mig i vinden med penslar i hand

denna natt är min målarvilja en man
känner hur alla lås sluter till


hur gör jag det frågar jag drömvinden

slut ögonen dina
låt dig föras av dennes hand

drömträd viker upp duken

ur kristallkrus flyga korkar fria
glasvingar

rör vid brunnens lock


stjärnor tindrar
i själsnatten


slut ögonen dina
låt dig föras av dennes hand

andas in vinden i ditt ansikte

*
*
*


upptrampad är stigen
blommande är stigen
stigen är blomstergirlang
lindad runt berg

doften är det du andas in
doften är det du ser

berget
berget andas in spåren
spåren av mina gångna

ofta vandrar jag denna stig
ofta vilket är alltid

släpper mina händer
är fåglar vilka andas i luften

nedför mina armar rinner stjärnflodens strömmar


bladen regnar in i mitt inre
däri skimrar min hud i natten med stjärnorna


i livsstunden förmådde benen
ej bära mig dit
lade mig i
bädden


eldar har jag sett brinna i natten
trodde det var eldar tända på bergets sluttningar


andas in vinden i ditt ansikte


gardinen rörde vid mina ögon
vinden bar mig till

stöttade min svaga
uppgivna
kropp

 

berget
är upplyst inifrån


har tänt eldskålar i varje fönster


väktaren stiger fram
bär guldringar runt överarmar

bär vit innanklädnad
bär indigoblå mantel

solsmycke håller samman mantel
där vid nyckels boning

trenne fjädrar håller väktaren i höger hand


han rör fjädrarna
andas in vinden i ditt bröst

de leder mig in i bergets upplysta värme
breder ut min kropp

jag vilar stilla i stenbädd
väktaren rör fjädrarna vaggande
salviadoftens slingor
lindas runt


och berget är så vackert


rullar mig samman i det nionde steget
de lägger mig i havet


han lyfter snäckan mjukt
till sina läppar

 

andas in vinden i ditt ansikte




Övriga genrer av Lena Själsöga Keijser
Läst 232 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-10-07 16:22



Bookmark and Share


  wildah
Vilket ordsmideri, sådan konst!
2011-10-07

  wildah
Vilket ordsmideri, sådan konst!
2011-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser