ett dansande vitt hägerdun
landade kort på min skuldra
en sekund låg det där liksom stannade upp
i sin underliga färd i staden
jag försökte fånga det
men en pust tog det med
och dunet gled smidigt undan
snart tog det mark
rullade fram på trottoaren
jag rusade dit
men vinden tog i och dunet försvann
innan jag såg det igen bland trafiken
där dansade det friskt i en virvlande storm
gled smidigt undan för plåten
till slut kom en buss och dunet tog höjd
och seglade högt över taken
det försvann ur min syn
men bilden är kvar
att det lätta är svårast att fånga...