Vid ett vägskäl då sommaren falnar
Ihopkrupen medan löven dalar
Svårt att välja när man ständigt har svindel
Tankarna maler och hjärtat full av tvivel

Som en viskning vandrande mellan de levande
Utan sikt och i skymningen trevande
Osynlig även för den närmaste av vän
Har inte lärt mig någonting, ingenting än

Förtvivlat svårt att släppa alla drömmar
Att gå mot alla konventionella strömmar
Att leva i ett tanklöst medvetande
Att leva som barn; kärleksfull och ovetande

Ingenting tycks hjälpa
Vare sig skrivna ord eller sfär av ljus
Ingenting utom att allt stjälpa
Att krossa sig själv och bränna sitt hus

Men vem önskar sig själv förödelse
Förutom den som inte ser ett lyckligt slut
Bättre att dras till nattens förströelser
Och med hjälp av nålen söka vägen ut

Kanske, ändock… lättare att bara ge upp
Att låta sig falla vid ättestup
Eller att till meningslöshet ge sig hän
Varför inte
Varför inte
Il faut cultiver notre jardin*












*Not: IL faut cultiver notre jardin är ett citat från Voltaires bok Candide (1759) och översätts på ett ungefär: Det är väl talat...men låt oss nu odla vår trädgård.