må envar manad av storhet eller galenskap
förklara för mig de blå nätternas
innebörd
ni kanske vet, då ansikten smälter
ner till sista ögonhålan
och ingenting återstår
förutom tiden och kärlekens kokta hjärta
och när sen de vita idéerna farit med
senaste flaskan ut genom fönstret
och ögats sista blinkning
flammar upp som en sista hälsning
genom samma gamla månsken
finns det
föga hopp om någon annan timma,
minut, någon annan sekund än
just denna

så om du sitter inne med
en kortlek eller några röda
tärningar; kanske en sång
eller några kalla öl
låt mig då få veta hur du
gör för att blanda bort jokrarna
eller slå en hård åtta; hur du
gör för att låta bli att sjunga
i moll.
om du vet
vill jag veta
var du är
vill jag vara
och vem, ja vem du är vid
elden som ser inget annat än
elden. Det vill jag
gärna ha förklarat för mig här vid köksbordet
där jag nu sitter
i denna stund
och ser
på mina röda gula blå
fiskar, dess rörelser -
alltid desamma,
befinna sig i sitt
eget rätta
element