Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en kvävd spegelbild av ensamhet

jag säger vad jag heter
folk säger hej
jag säger vad jag gillar
folk säger okej
jag säger vem jag är, vad jag känt vad jag har åstadkommit
folket hör ej
jag sitter själv i ensamheten i mörkret länge
innan jag inser att jag, jag är mitt enda umgänge
jag begrundar min förlust med bittert avsmak en stund
sen kollapsar jag mentalt och faller mot min själs avgrund
där kan jag leva,dö & allt därimellan i all tid utan att bli påmind
tänk vad roligt det kan vara ibland att vara helt utan ögon, blind
med åren som går och jag faller därmed allt djupare i min sjuka fasad
jag har börjat misstänka mig själv och det är just mig själv i högsta grad
jag vill ur detta skin genast jag litar inte på någon ännu mer
jag betraktar min närvaro till denna plats & ser mig, jag saktar ler
ty här är jag ändå härskare över mig själv och allt som är jag
hoppas jag att jag glömmer bort vem jag är en vacker dag




Fri vers av ken kebaben
Läst 335 gånger
Publicerad 2011-10-22 21:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ken kebaben