Bortom fjärran bergens dunkande trumslags kraftdån

hörs illviljors druckna skrattsus av plågsam rappklingas tyst rädslas darrande nivå

Ljudets vinande storm frusen i falnad styrkas kamp o rop i tomhet sänkt

Bakom öde tårregnets, mörkrets fjättrade ensamhet, en vilsen svag i svepande virvelvinds slungande färd

I väntan på dagens dörr, morgonens tröskel instigen dansar i vaken dimma, söker se i orons hot leta bland trasiga bitarnas sorg o smärta lagd åter i ridåfalls skugga

Lägg mig bönerna stilla i stundens klara månhimmel o granskog av skimrande neons färgglans o glöd

Tänd mig önskans själsvinge av gnistrande lykta i kristall o lys evig för tid o rum

Sänd mig en vänaste ängels ömt nära fjäders hand o rosens trygga värmes famn

Ge mig drömmar av vacker bildton o sångnyans, en längtande kärlekens hjärta blid

I väntan på nattens dova gråt av skärvors pussel sydd av virrvarrs töcken

Skymd i kvällens gäckande vilande sömn o lidande vädjan

Mardrömmarnas labyrint tyngd o trött bakom låslagd gamkråkornas kylas bundna svartmoln i klädd järn o skodd stål

Så tänd mig lågan, en brinnande evig facklas gyllene milt leendeljus i frihet o lycka

Lys på nytt av miljoner tindrande diamanters oskrivna stjärnors sken

Lägg mig i tröstens lapptäckes slummerbädd, saknaden bärande i vaggstegens sälla viskning i vandringens hårt ofunna gömda ontets avslut

Och föralltid ska jag älska dig då som nu o bortom sen