Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ny


Detta liv.

Finner det någonsin sin väg?

Hängmattan gungar stilla i vinden och morgonkylan kryper försiktigt in mellan tyg och hud. Runt om mina fötter sträcker gräset på sig och skakar nyvaket av sig frosten. Tekoppen värmer mot kinden.

Mina ögon är så långt borta och med fingrarna följer jag himlaakvarellens övergång mellan nytt och vemod. Jag hör de sista fladdermössen gå till ro. Lika morgontrötta och förvirrade som jag.

Det är vackert här. Bland höst och tankar.

Men här finns inga svar. Bara något som långsamt öppnar sig för en ny dag.




Fri vers (Prosapoesi) av AgnesP
Läst 242 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-10-23 07:33



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Väldigt fint.
Trösterikt.
På något sätt mer sammanhängande än en del av det du tidigare skrivit.
2011-10-23

  Ulf D VIP
Sättet vi lever på, blir vårt liv. Dessa rader lugna och vackra. Spännande att höra fladdermössen en arla morgon.
2011-10-23
  > Nästa text
< Föregående

AgnesP
AgnesP