Den trångsynte ser som bekant inte längre än näsan räcker. 

En liten undran: Om den trångsynte blir så pass trångsynt att denne ser sin egen näsa i än mer närbild, upptäcker denne då att näsan är som verkligheten är i stort - inte svart och vit, utan skiftar i färgnyanser (låt vara mest i grånyanser, såsom livet oftast ter sig)?

Den trångsynte är emellertid tyvärr benägen till självbedrägerier för att upprätthålla sin skeva världsbild. Självbedrägeriet verkar ha den nackdelen att näsan icke växa med lögnerna, och den eventuella självinsikten då, så att säga, inte kan komma i blickfånget.

Pinnochio hade den fördelen att han i grunden var en snäll karaktär och fick bli en riktig pojke till sist. Verklighetens trångsynte självbedragare verkar gå i omvänd utvecklingsriktning, och bli allt mer träaktig i sin själ.