jag sitter med blicken vänd inåt
mot bröstet
och gräver med händerna in i skrovet
detta skrot av en människa
med hela handen i mörker och blod
söker jag det som fastnat
stopp
blicken flackar ut över vanliga liv
de lever på andra sidan gatan
det ser ut som ett dockskåp när de diskar
jag älskar deras platta sagor
men har viktigare saker för mig, andas djupt
gräver mer, mer våldsamt
det stänker osanningar överallt nu
inga vrår besparas, inget får vara rent
jag stannar, sedan, igen
ber böner utan erfarenhet
ibland tänker jag att bara det hjälper
att tro utan garant
böja sig för liket
inte så mycket uppståndelse
tugga sönder de slamsor man får
ibland utger jag mig
jag har också tänkt att allt är hunger
och allt som skulle ändras är intaget av mat
på riktigt klockslag, i utmätt mängd
som om inget annat finns än kroppen
jag är fadd i den frågan
jag tror den inte längre riktigt
allt borde finnas på annan plats
det är det