Så min vän, din dag har slutat i moll, den som började så bra. Du vill inget säga men av sorg är dina ögon fyllda. Blev din dröm för dagen likt stormen utan kraft, endast en vilsen vindil utan mål. De lätta steg som under morgonen bar dig fram, nu förbytta i tungsinthet. Låt mig lyssna, berätta om din tunga börda.

En sprucken röst letar sig fram och börjar berätta om dagen som började så bra. I gryningsljuset fanns en lycka, du gick för att möta din solskensdag, men modet svek dig snart. Din tro, ditt hopp, ditt hjärtas starka slag, släppte strax sitt tag. Du lät drömmen flyga, lät den försvinna ur ditt andetag.

I den tid jorden snurrar sitt ärovarv, klättrar du för stegen ner, ner mot botten av brinnande eldars hav. Tystnaden blir allt större för vart steg du tar, men se du brinner. I drömmarnas lågor står du i brand.
Du säger att ett barns tårar av sprukna drömmar förblindar dig, allt du ser klätt i salta tårar. I dig bor en önskan att leva och du brinner men för svagt.

Här, ta min hand, vi tömmer dina lådor och skåp och bränner gamla nederlag på bål. Fall i den famn av ro du äger, ett täcke vävt av många vänskapsband.

Känn kraften. Ta ett steg ta sen två. Jag vet att du vågar, gå, bara gå !!