Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sanningens ögonblick

Du hjälpte mig i natt då spyorna sprutade ur munnen,
baddade min panna då den pärlade sig,
vid toaletten.
Orken rann ur mig och jag såg knappt
något.

Min vän, du har nu din dotter på sjukhus
efter ett otäckt fall. Vi skulle på spa, men
livet vill inte det vi vill.

Min älskade vän, du har sett smärtan
som river min kropp, plockat upp saker
jag tappat, lagat mat och följt med in på
sjukhus och väntat vid röntgen.

Du som lider av din diabetes orkar
så mycket. Aldrig du klagar, aldrig dina
tårar syns, men i natt du berättade
det svåra då din mamma dött.

Varför ska livet vara så svårt?
Varför kan vissa leva, medan andra
plågas?

Vem tar hand om knyttet?
Vad hade hänt om du inte var här?
Vem hade bäddat ner min febriga kropp?

Lite vin så rasade spyorna till slut.

Tack för du finns älskade vän.

Spa kan vi åka till då du får lugn och ro
och allt ordnat sig.

Önskar så solen kan inta våra själar innan
livets sand runnit ut.
Drömmer om en bättre värld,
bättre mammor, som dog allt för
tidigt och aldrig tog oss under sina vingar.

Nu vi sörjer dem istället för att le
med dem. De kan aldrig se våra avkommor
eller ge oss mer.
Vad är livet värt då allt vara rinner ur en?

Just som vandringen nått toppen
rasar allt om igen.
Just som styrkan nått sin kraft, rinner
sanden ner.
Vänder timglaset, men sanden bara
rinner, vänder igen, då sanden rasar
ner.

Sluter ögonen, knäpper händerna, når
innersta rummet då känslan sakta rinner
ut.
Ögonvrån vattnas tills de sakta
når kinderna.
Letar efter Gud, söker och inser
mörkret omger hela kroppens zoner.

Skriker då lejonet klöser hela mig,
vrider kroppen tills demonernas kraft
försvinner och Jesus ber mig se honom.

Skovet vittrar sönder mina drömmar,
då orken försvinner av för kraftig
ansträgning.

De få stunder smärtan spårlöst
försvinner är ett minne blott.
Obotlig
betyder döden till slut.

Hur säger man till sin åttaåriga dotter
hennes mamma kanske bara finns i tio år
till???

Hur vågar man träffa någon med den vetskapen?

Vågar inte älska någon, vet den kommer
stå ensam en dag.
Vill inte ta sönder någons drömmar genom
att aldrig orka med något.

Du är en väninna som vet mina tankar
du är den enda som förstår då jag inte orkar.




Fri vers av Filosofen2
Läst 183 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-11-12 23:03



Bookmark and Share


    AA VIP
Mycket bra text. Griper tag, berör och väcker tankar om livet.
2011-11-13

    ej medlem längre
Kanske den viktigast text någonsin här på poeterna...
2011-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2