Gyllene vingar seglar han fram på

Livets seglats med fria vidder framför

Han reste sig ur livets aska

Återuppstånden

Väck åter till livet

Totalhaveriet på livets estrad lämnade honom naken

utlämnad utan skydd

Inget skyddande skal täckte hans ömma lekamen

Själen outsägligt blottad

Likt törnen inborrade långt därinne dit inget får nå

Blödande nedbruten

Likt ett utbränt husskelett på grå dammig åker

Övergiven

Slickande sitt själsliga blod

Så långt fallen

Ensam

I sin egen avskalade nakenhet

Såg han livet han levt

Livet det som varit hans

Såg den oundvikliga katastrofen närma sej

Vad gör man när gryningljusen släckts

Man säker nya möjligheter till ljus

Nya vägar att lyfta i från

Ser möjligheternas ljus tändas

Skapar nya vingar som bär

Nya kartor att följa

Ger inte upp

Man lyfter får luft under vingarna

För att så småningom antagligen störta i gen

Lite visare

Lite klokare

Man ger inte upp

Man flyger för att man kan

man lever för att man älskar att leva