I natt har jag kommit till dödens pärla

jag har gått runt många varv

men någonting är kvar..


Rädslorna är borta

tomheten likaså


Jag känner att jag lever

tänker och förstår


Jag har kommit

till det värsta

förstå att mitt val

inte var hans

som dödade sig själv

i strömmens valv

Det är ändå mitt spöke

att jag inte räckte till

jag var Ingen



Hade jag bara tagit

den inre vägen

som jag då också hörde

och burit honom

till ljusets skeende


Jag förblev för svag

utan församling

hans lust var för stor

i för tidigt skede

det blev vår död

min svaghet för stor

när Ingen ägde

Mitt svek blev hans död

det gör jag aldrig om

Hans svek blev mitt liv

det får jag inte igen