jag går här
går här över splittrande skuggor

jag faller
mellan stenarnas block

som bygger
bygger ett berg

jag splittras itu
när jag tar ett steg i taget på varje sten

mellanrummen bildar en sorts kaos

de döljer ett mörker

ett mörker där jag kan gå in
för varje steg jag tar

upp mot ljuset
upp mot himlen

jag går upp över en sten i taget

jag ser in mellan springorna
och känner
jag känner att mörkret vill ta tag i mig
jag vill, jag vill dras in i mörkret

men jag ger mig inte
jag tar ett steg i taget på varje sten

stenarna faller
och det blir högre och högre

det bildar ett berg av splittrade stenar
upp mot himlens rand

jag går och går
och tar ett steg i taget
jag faller in i en spricka

och den drar mig inåt
neråt
mitt hjärta bultar och säger
ta ett steg till
ta ett steg till
du orkar

du kommer att orka

jag tar ett steg till
och jag når toppen
och månljuset faller ner
över mig
som en mantel

jag känner
hur hela jag grips av ljuset

jag tog det extra steget
som gör att jag står på toppen

jag är glad
jag kan inte falla

skrymslena
och de mörka vrårna
de finns inte längre

ett fast berg jag står på
och känner lyckan