men vad gör det norrköping

att vi sitter på en bänk och rör runt med fötterna i höstlöven

mina ögon vandrar ändå lika okontrollerat över klocktornen

som över dig

du slutade röra vid mig

efter att jag skurit upp mina armar

du vart äcklad

jag tror jag skrämde dig rätt rejält också

för att varje gång jag tog ett steg närmare dig

tog du ett steg bort

det du aldrig insåg

var att det var av just den anledningen

som jag gjorde det

minns du hur stolt du var när jag skrev in mig

hos den där betalda horan till psykolog

du sa att du inte kunde bära bördan själv

men sanningen är att du bara ville slippa den

det gör inte så mycket att du var den enda jag hade

det som gör ont är att du visste det så jävla väl

och att du var medveten om vad som skulle hända

när du sparkade ut mig ur ditt liv

men du lärde mig något jävligt viktigt

att sympati inte existerar

att all icke-materiell kärlek är falsk

och att man ALDRIG ska säga sanningen till någon

som saknar förmåga att förstå

men vad gör det norrköping

att jag sitter på en bänk och rör runt med fötterna i snön

en så vacker stad som den här

skulle ändå aldrig sakna någon som dig