Jag känner dig inte, du som sitter där bredvid mig i publiken. Tänk om det var vi?
Musiken från bandet gör oss till ett, du ler mot mig.
Fluffiga moln gör himlen till en gosig säng, det börjar bli kyligare.
Likt två magneter rör vi oss närmare varandra, vi värmer varandra.
Det är jag, flickan med fjädern i hatten. Det är du, pojken med det långa bruna håret