min längtan har jag lämnat i ett rum
där natten får röst
och tiden står tigande sluten och still
som ger oss tröst

här viskas det mjukt med svaga röster
kring ord av kärlek som ingen längre hör
från Norr till Söder, Väster och Öster
är jag lämnad åt ett frågande utanför

och doften dröjer kvar
av något som redan hänt
vi var två drömmare
som en framtid bränt

som också famnade varandra
i en verklighet som brann
nu viner vinden
och härjade ruiner vi fann

jag ser allt som varit
med två ögonpar
dina och mina
och utan försvar

jag gråter med alla fyra
aldrig mer ska jag älska stum
ser dörren som aldrig öppnats
som leder till längtans slutna rum