du lärde dig aldrig hur kallt det blir om vintern,
och vågorna som lurar en att tro,
och världen vi inte kunde vända ryggen,
men än mindre förstå


du satt alltid fast i sanden,
och väntade, älskade, såg
och jag stormade aldrig färdigt,
morgonen kom ju ändå


du var ensam när jag gick sönder,
och farlig när natten svor
och vi kunde inte vända världen ryggen,
vi kunde inte förstå