ta min kåpa

jag vill inte längre ha den

den är svart

svart som tårarna i floden av min sorg

den är mörk som vrålet i den djupaste grottan 

den gör ont när den stinger min hud

och strålar mitt hjärta med trådar av järn tills det blöder

den svider att bära så tung att huden skavs sönder

ta min kåpa ta den

jag byter den mot dina vita fjäderlätta vingar

och se jag flyger lätt ovanför

där mot himmelen

där mot stjärnorna