Du tittade på mig sådär som du alltid brukade göra
Sedan tog du ett bloss och smakade på natten

Jag frågade "Varför slutar du aldrig tvivla?"
Och du svarade alltid "Älskling, du står ut med allt"

Vi satt på varsin stol i trädgården tysta och log
Du med din pall mall och jag med mitt vatten

Jag berättade om de som slagit och vanställt
Och du lugnade mig med de underbara orden

Du berättade om allt du gjort på dina resor i livet
Och jag satt där och log åt dina skratt i tystnaden

Sedan tog dimman med dig därifrån
Och stolen förblev tom, luften ren