Det är tyst i mitt kök när jag tänker på ditt. Hörnet på bänken där tobakssmulorna samlas och grädden i kylskåpet som ska vispas imorgon. Blundar jag ser jag din morgonrock och håret i handduken efter en varm dusch. Du tänder cigaretten under fläkten och vi pratar om ingenting. Ingenting finns inte. Inget kan inte vara. Maktlösheten som uppstår när inget tillåts bli allt.

Krigen startade när mellanrummen definierades. Gränsen får inte vara suddig. Promenaderna på andra sidan berget bevakas. Fåglarna spärras in i bur för att inte råka flyga över linjaldragna murar. Kulsprutan ekar. Jag dricker rött te i ett rött kök, trygg i tråkigt vinterväder, men kroppen rycker till ändå när bomberna faller. Katten slutar att spinna när hunden skäller.

Det finns en ofärdig tårta mellan raderna. Jag tänder ljusen. Du sparkar bakut. Skriker tvåhundrafemtio mil längs telefonledningen om fred men monstret tuggar sönder tråden. Vi trasslar in oss och tappar luften, det rinner mellan fingrarna som vatten.