Jag var i alla fall nära marken.

När du vacklar, fumlar, faller
Faller du längre än mig
När du tappar
Eller egentligen, när vi tappar tron på dig
Faller du långt som fan
Från dina höga hästar

Men jag var nära marken
När du valde att helt enkelt glömma
Inte orka
Släppa taget, som du gjort mig beroende av
Tack, tack för det
Jag som inte brukar erkänna tacksamhet

Känner att du gjort dig förtjänt
Så tack, tack som fan
Kan inte vara länge kvar nu
Tills du faller, och när du gör det

Kan du ju se dig om efter någon
Någon som fångar, undsätter, slänger sig;
Räddar dig.

För det kommer inte att vara jag