Tusenfallt i mig cupidos båga
sände hjärtat pilar utan tröst
stundom kalla, stundom brann en låga
men aldrig ömsesidigt i ditt bröst

Som opaler dina ögon blänkte
låt mig fånga tåren som de gav
samma stund den droppen mig bestänkte
rosenrött så färgades mitt hav

Utan vetskap du mitt hjärta binder
ser dig ur en smärtbeslöjad trance
gula lockar välver dina kinder
från din hjässas guldbeströdda krans

Suckarna jag sänder blott förrinner
tynandes i rymdens evighet
stundom kallt och stundom eld som brinner
i det röda mörkrets hemlighet