Jag börjar andas snabbare.
Frågan är varför? Vill jag glömma minnena, de dåliga? Eller vill jag minnas mer?
Kanske vill jag glömma allt. Bara ligga kvar i mörkret, ge upp och sluta kämpa.
Jag minns hur du gav mig ytterligare en underbar kram. Våra fingrar slöt om varandra. Läpparna möttes, det var ingen vanlig kyss. Det var verkligen något speciellt. Något jag själv inte kan förstå. Men även dessa händelser försvann. De flög iväg till något annat ställe. Någon plats där de aldrig kommer ses igen

"Allting kommer bli bra tillslut, du ska se att allting ordnar sig"
Kommer det verkligen det?
Är ni säkra?
För det är inte jag.