Föll i psykiatriska nivåer av underjord
där skuggor fylldes med luft

Du var bara ett barn med åldern emellan dig

Jag hällde fragment från ditt behagfulla fodral
och havet svalde för att fylla ytan hel

I ett frånvaro från mitt sinne
skildras repliker
i en destruktiv uthållighet


Uppfattade inte varningstrianglarna
som fick alla andra att fly

Medan jag monterade mitt liv isär
på din tallrik


Gled in i ditt omedvetna motiv
Där jag förstod,

Att hur mycket jag än känner,


Skönmålar ett sexuellt ligg
på ett svart plåttak

Hur mycket än jag

Vill

Kan

Från det som varit och är

Det jag minns och reser tillbaka till


Så är jag bara mig själv


när jag skriver i nuet

om det som varit.