Instängd i min orosskugga
Mörk förtätad ängslighet
Självinsiktens mejslar hugga
Stengångar av hopplöshet

Tungans rep i hårda knutar
Gnager hål i gommens valv
Talansatsens flämtning slutar
I ett knappt förnimbart skalv

Känslostormens blixt och knallar
Vräker sig mot ängslans port
Ekar tomt i hjärtats hallar
Djupt i ättegruvans ort

Våga tala, fyll mitt sinne
Bräddfullt med din längtans sång
Låt det sägas om vårt minne
Att vi älskade en gång