Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den gamla känslan

Igår fann jag mig – dansa över de stilla haven,
du var en skugga i det förflutna naven.
Mitt hjärta piskade mina vener för fort,
Jag kysste dig vid mitt hjärtas lykta port!

Likt en välkänd bris, fick jag den gamla känslan
då du svepte förbi och gav mig din längtan.
I ett ögonkast fann våra blickar dess lag,
en gnista tänd i våra minnen var dag.

Åtrån växer inom allt jag är – du får din dans!
Ridån faller; vår kärlek kommer aldrig att få sin chans.


Bunden vers (Annat versmått) av Georg Möller
Läst 193 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-02-05 00:48



Bookmark and Share

  astranova
Jag blir extra förtjust i den fjärde raden
"Jag kysste dig vid; mitt hjärtas lykta port!",
även om jag inte förstår semikolonets betydelse.

Men det är i alla fall en rad som berättar mycket mer än vid en första anblick. Den tar ett starkt tag om mig och vill inte riktigt släppa taget.

Jag skulle personligen vilja se en bättre rytm i denna text, för jag tror att den kan lyfta den ytterligare, men jag vet ju inte om du är intresserad av att jobbar hårdare med rytmen.

Till exempel skulle texten flyta bättre i t.ex. sista raden om man skrev:
"Ridån faller - vår kärlek får aldrig sin chans"
Det blir visserligen en liten betydelseskillnad (kommer att få/får), men ingenting som jag (som läsare) tycker stör.

Men! Det är ju bara förslag, förstås. Jag gillade texten mycket, precis som den är. Själv är jag lite av en rytm-nörd, så jag vill gärna ha nån slags regelbundenhet i rimmande dikter. Inte för att jag nu behärskar det till fullo, men ... I alla fall.

Nåväl. Bara en kommentar.
2012-02-05
  > Nästa text
< Föregående

Georg Möller
Georg Möller