Du bär din morgonrock likt murgrönan på spöket av en skorsten
Över brödsmulorna och saltflingorna på toppen av den värld vi nu bär på våra fötter efter tre veckor och fem dagar
Och så länge inga landminor ligger på motorvägarna lär vi kunna fly, men du är inte särskilt inställd på det, eller hur?
Förvånansvärt nog, min Brutus, synes dessa väggar vara ojordade, trots att alla våra tåg har gått utom de som rostat fast i spåren
Och om det en gång var mörkbruna lockar som band oss har vi nu regreserat till råttblonda flottiga stripor som växer i gathörnen likt gift tillbaka in i kanylerna, likt gräs tillbaka ner i marken
Kan vi behålla vårt skinn i tre veckor och fem dagar till, tror du, eller döms vi här till Östeuropa överallt med plast där vår reptilhjärna funnits?