Jag har en tandborste i hans skåp
Han gav mig den en gång
för att det fanns en extra
och min egna var glömd

 Så den har legat där
utan att någon annan fått ta den
även fast det säkert
varit många andra där

 Som att han vet (eller önskar)
att jag återkommer
till hans lägenhet
trots att årstider går mellan mina besök

 Han sparar den (för min skull?)
kanske precis som så
jag sparar mina känslor (för honom?)
så de inte rinner över 

 Som vatten i ett överfullt badkar
eller som tårar som bara finns
för honom och de två andra
som är mig lika nära

 Just nu har ingen av oss plats
i våra liv eller våra hjärtan
för att kunna ha något mer
än det vi haft tills nu

 Men även om det tar
ett par år eller mer
innan vi är redo för att kanske bli
något annat än vad vi är

 Så har jag fortfarande
en tandborste i hans skåp
Något jag inte har
hos någon annan