Liten jag, dansar ur stormar
ser kvarkar som värde ur intet.
Liten jag, skönjar sommar av
minus och stannar vid hamn.

Rundat horn som skärrar,
dragits ut vid ebb,
länsat i tomhet
och fendrat vid öppna vatten.

Liten jag, ser kärlek från sorgsna band
och ljus från tagna händer.
Liten jag, from är den storhet av behagligt
små ting.

Surrat trög vid fyllda vågor,
brädat segel ur stiljets förbannelse,
sökt hägring vid babords horisont
och dansat fritt i spinackens öga.

Liten jag, formar ljus ur mörker
och slyn ur bränt gräs.
Liten jag, ser ditt ljuva,
trots bortgång och tår vid släckta fyrar.