Musiken är en fjäril.
Tonerna dansar över blåbärsris
och solvarma stenar.
Vingslagen anger tretakten.
Riktningen är oförutsägbar.
I själva verket tecknar färden
ett hemligt mönster
vars innebörd glömts bort.
Vi kan lyssna till musiken
och känna att den vet något
som den bär med sig in i tystnaden.
Och fjärilen singlar som ett löv
fast sidledes,
in i skogsbrynet
på andra sidan gläntan
som ett eko av sig själv.