När diktaren gick ut, utanför boken så…

Träffade han likaledes

Och en snubblade, inte bara på en bokstav utan en hund

En annan snubblade på en boll

En tredje hade redan bollar i luften men hans frisyr hade sån stuns i luggen så han inte bara tappade synen utan dessutom snubblade på hårsvallet

En fjärde, fastnade med fingret i en ungflicks stjärt det sades att hon gjorde det med flit men när han lockades dit så knep hon åt, och vips så satt han där



Gemensamt för alla så, möttes dom, utanför boken alla kapitel och verser verserades mellan de självpåtagna diktarnas diktaturer. För ingen av dom hade ett uns av ödmjukhet varken i sin skrivande stund eller annars…



Men en sak som verkar vara viktigt, oerhört viktigt, det är att ”alla ska inte kalla sej författare” utan bara dom som är ”minst två böcker gamla”.

De som skriver utan att kunna visa två ryggar åt resten av världen, har inget rätt att författa

Då för fattas de liksom, fattas både före och efter….

Och den som har turen att få ge ut sin bok har bara tur

En tur som till senare gärna ombildas till ”diktatur”…

För de vill, bestämma vem eller vilken som är, författare

Eller vilken som fattas för innan och efter, oavsett pärmar

Eller inbundenhet



Ställ dej ensam i hyllan, sade då de andra, de som hade fler att ta rygg på