Nu spricker det
Vissa går ut i den kalla solen för att framtvinga våren.
Andra tar piller för att slippa känna.
Somliga dricker för att komma nära.

Själv tar jag död på mig själv för lite kärlek.
En stund, ett ögonkast en omfamning och ett:
Jag älskar dig.


Upprepning, upprepning, ett år av upprepning.

Jag går ut i våren och försöker få den kalla luften att värma mig,
jag tar piller för att slippa känna,
jag dricker en flaska vin, blir sentimental.

Sen tar jag död på mig själv för lite kärlek,
ett uns av jag älskar dig och
jag säger det själv till dig, fast du inte vill:

Jag Älskar Dig.

För att jag kan.
Trots tårar.

Röda ögon i en månad eller längre.

OK

Jag älskar mig.
Det krävs.

Jag håller om mig och jag finns för mig.
Och jag målar en vacker tavla,
sjunger en melodi som klingar.
Jag kokar en dekokt på örter som doftar äng.
Jag sover och skriver en vers på rim.

Ögonen svärtas med tusch.
Och de är blå och klara.
En hel dag.