se dig själv i din hängmatta.,

surrad ordentligt
lagom höjd ovan mark
mellan dina favoritträd

där gungar du i lagom takt,
för du vill ju inte ramla
dina ögon söker sig mot himlen
och du drömmer dig bort..,

i en hängmatta i urblekt mönster,
den är lite naggad i kanterna
men vad gör det, du trivs i den

den är lite som livets metafor
följsam mot din kropp
den bär dig och låter dig slappna av
är lite som en vagga 
kanske har du sytt den själv

där ligger du och njuter i fulla drag
med vinden mot ditt ansikte
egentligen tänker du inte på något alls
vill bara ta vara på stunden
tystnaden frigör dig från alla ljuden

du känner din hängmatta
vet vad den tål
den har stått emot väder och vind
och det är det som är så skönt att veta
att den hänger kvar, oavsett vad...