Andersson gjorde sej omöjlig
Så han bytte namn
För att bli en ann

Men han är lika falsk som förut
Medkänslan och hedern är som förr
Slut, om den ens nånsin fanns

I byxerna är det som förr
Det som sticker ut
Som på en dörr öppnat, en orm

Andersson säger att han inte dricker
Eller röker, han dock bara njutning söker
Innan, han lämnar alla och sticker

Men Andersson säger att han inte dricker
Och tycker att, det räcker som bild av moral
Den som han i övrigt verkligen inte har mycket av

Men han har ett annat namn som den träskalle han är
Och han sticker, försvann som en slags
Både hallick och kund med sej själv