Månen skramlar med sitt silver
och stirrar sig enögt i spegeln
tills någon drar för gardinen.
Oavsett vad som sker följer den tyst sitt spår
tillika över kärleksmöten och förintelseläger,
ser sig själv i de levandes och dödas ögon
med samma glans.
Att aldrig kunna vända sig om
eller blunda när den vill
och att tiga om allt den sett
är dess urgamla lott.