beroendet bedarrar
sagorna tar fart
klockorna slår död på tiden
gravarna bevakas
koderna knäcks
dragkedjan förstärks
skalet trycks ihop
barnet faller ner i sand
den svarta rosen styr
allting är trasigt
och ingenting har någonsin varit helt
skogen nynnar på sitt näringsrika vis
en man på ständig flykt från livet
beroendet känns igen