Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en kortnovell med flera bottnar


Kvistörnen

Kvistörnen

Vaknar tung i huvudet och snorig i näsan en grådisig morgon. Efter morgonkaffet och några tveksamma arbetsförsök drar jag på mig gummistövlarna och ger mig ut. Med siktet inställt på sjön och strandängarna kliver jag ut bland stormpinade rosor och tulpaner, över gräsmattan och ut på vägen.
Traktorvägen ned mot strandängarna fylls av svart jordstoft som yr i stormen. Det blåser en hård och kall nordvästvind som har avlöst den senaste veckans varma vänliga väder. Tunga mörka moln sveper hastigt över himlen. Näsan rinner och vänstra örat kyls ner medan jag strävar mig fram.
Mina ögon söker sig runt och norrut fastnar blicken på en mörk gestalt i en av de kala trädkronorna flera hundra meter bort. Det måste vara en fågel som sitter still.
Det är svårt att avgöra hur stor den är på det långa avståndet. Kan det vara en kråka, råka eller korp? Kanske är den ändå lite större, möjligen en vråk.
Ju längre ned på stigen jag kommer desto osäkrare blir jag om vad det är jag ser. Avståndet är fortfarande flera hundra meter och i jämnhöjd med trädet liknar gestalten alltmer en kvistsamling i toppen av trädet. Visst är det täta kvistar som tillsammans bildar den fågellika formen. Nu ser jag det tydligt.
Tänk vad ögat kan lura oss att se det vi förväntar oss att se. Ögat skapar den bild jag tror att jag ska få se även om det i verkligheten är något helt annat. Jag ser nu tydligt kvistsamlingen i trädtoppen.
Tankarna vandrar och leker kring ögat och dess skapade bilder när jag överraskas av en snabb förändring i blickfånget. Kvistarna löser upp sig och tunga mörkbruna vingar breder ut sig till flykt. Sakta seglar havsörnen fram nära marken innan den lyfter sina stora breda vingar som bär av i riktning mot Alvaret.
Jag följer örnen med blicken, ser den mäktiga gestalten flyga emot vinden västerut. Själv har jag fått mig en tankeställare.
Jag vänder mig om och upptäcker ett blekt ljussken som tränger genom molnen där solen kan anas bortom. Ute över sjön kämpar måsfåglar och gäss i stormen. Över land drillar fortfarande de talrika lärkorna och tofsvipor fladdrar runt med sina typiska hastiga vingslag.
I södra änden av ett fält småpratar några gäss med varandra. De samtalar först lågmält, så skriker en av de till och de flyger iväg söderut över fälten. I norr sitter tre skravar med Gräsgårds hamn, med sina fiskebåtar i bakgrunden. Fåglarnas drill och rop i närheten sjunker in i mig, droppar av livslust, små bubblor av liv växer i magtrakten till ny kraft.
Jag svänger sakta runt ännu en gång, sjön, strandängarna, fälten, bybebyggelsen och Alvaret västerut. Med ens går det upp för mig vad självklart det är att jorden är nästan rund.
Ännu en ny dag har tagit sin början.


Walle Dickson

karneval@tele2.se
www.karnevalide.se




Prosa av walle dickson
Läst 231 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-04-20 13:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

walle dickson
walle dickson