VÅRELD

I blånande vårkvällsskymning,
med trastsång och morkulledrag,
vi samlas kring våreldens flammor
och lovsjunger vårens behag.
Vi sjunger om knoppar som brista,
om vintern som rasat ut,
vi hurrar för våren den sjöna
som äntligen kom till slut.

Så drömmer vi sköna drömmar
om sommarens solskensdar'.
Men djupt i vårt hjärta och sinne
finns frosten och kylan kvar.
Ty kärlekens eld i vårt hjärta,
den falnar, och snart är den död.
Vad kommer oss vid att vår broder
svälter och saknar sitt bröd.

Ingvar Björkdahl
Mariestad