jag har ingen fucking jävla lust, men vet du vad, det är faktiskt helt okej
Medvetenheten gav oss vårt liv
men den gjorde det också svårt att leva
Valmöjlighet är grunden för mänsklighet,
påstod Kierkegaard någon gång under mitten av 1800-talet
Likaså grunden för ångest, tillade han
och lät antagligen höra en något uppgiven suck
Betyder inte i såfall att vara människa att då och då ha ångest?
Och i såfall borde väl min ångest vara helt okej. Rättfärdigad
på något vis.
För att inte säga, mänsklig.
Jag menar, man måste ju inte alltid gå runt med en
ständig och outtömlig livslust.
Livet kommer väl ändå
oavsett om man har lust
eller inte.