Träden skulle ha slagit ut nu,
men processen har stannat och
aldrig, är en fåfänga knuten till oändlighet.

Hjärtslag som minner om liv hörs knappt
från det hjärta som livnär energier.

Vi är utav ett få,
en slägga i vindstilla bersåer,
ett brus i ögonvitans osynlighet.

Så genomvandrande med händer i varandras,
så skapta ur institutionens tecken att logistiken
kikar avund genom mikroskåpiska nyckelhål.

Pulsslag som minner om kraft och näring,
önskar att morgondagens förhoppningar kan
välta de mardrömmar som omsveper nattsömnen.

Vi är utav ett få,
det sista iskalla smultronet innan vinterkylan,
en midvintersol bakom tjockaste av moln.

Blodtrycket som ökar sin betydelse och minner
hur värdefull en tår kan vara och hur lätt och
fragilt vi sveps av krafter vi inte kan värja oss mot.

De gröna unglövens tid är här, det där ljusgröna och
underbara.
Men processen har stannat och
alltid, är en dröm kopplad till ljusstarka minnen.